That day.. prolog
Mitt namn är Alison Davis och jag är en 17 årig tjej som bor i London, jag brukar gå runt i stora kläder för att gömma min kropp som egentligen är perfekt. Jag är egentligen vacker men vågar inte visa det. Jag går i skolan Rosehigh och hade en enda vän. Niall Horan. Han är populär och det värsta är att jag har gillat honom sen vi började vara vänner. Men nu hatar jag honom och han gör allt för att bli vän med mig igen. Hatad har han varit sedan den dagen.
*Flashback*
Jag skulle träffa min bästa vän Niall, jag hade ett brev till honom som berättade mina känslor för honom, vi hade känt varandra sen dagis och jag hade fixat mig och hade knappt kunnat sova för att jag var så nervös. Jag hade gått till den bestämda mötesplatsen men jag kom en kvart för tidigt. Eftersom jag väntade skulle jag inte orka stå upp så jag satte mig i gräset och den dagen lös solen mig i ansiktet. Då hörde jag steg i gruset. Jag kollade snabbt upp och såg ett bekant ansikte som jag allra minst ville se. Jake...
En av Nialls ''kompisar''. Vid den stunden kröp jag snabbt bakom ett träd som fanns bredvid mig. Då hördes det mer steg, jag kollade försiktigt bakom trädet och såg Niall komma.
- Good that you could come and meet me. sa Jake.
- No problem. I'm going to meet Allie here too... yeah. sa Niall
- I just want to ask you something. Do you like Alison? frågade Jake honom.
- No of course not. Just as a friend, and if I would, then everything was going to be destroyd. She is a friend, and I felt sorry for her. She is kinda ugly sa Niall och jag stelnade till. Tårarna började rinna. Jag hörde hur dom sa hejdå och när jag kollade fram lite smått såg jag hur Niall stod där oskyldigt själv.
- HOW COULD YOU? skrek jag och reste mig och kollade på honom. Niall vände sig om och kollade chockat på mig.
- Wow, Take it easy, what do you mean? Frågade Niall.
- I... I he-eard everything... sa jag och tårarna började rinna igen.
- Allie, of course I like you, but just as a friend.
- Yeah but I love you.. skrek jag och kastade brevet på honom och sprang iväg blint, så fort jag kunde. Tårarna rann och jag snubblade till och en bit framför mig var en bro. Ingen skulle bry sig om jag hoppade. Jag hade ställt mig på brons kant med skakiga steg. Jag kollade ner.. Jag slöt ögonen och hörde hur vinden tjöt blandat med Nialls skrik. Jag kände hur jag landade i det kalla vattnet och allt blev svart.
*Flashback*
Jag skulle träffa min bästa vän Niall, jag hade ett brev till honom som berättade mina känslor för honom, vi hade känt varandra sen dagis och jag hade fixat mig och hade knappt kunnat sova för att jag var så nervös. Jag hade gått till den bestämda mötesplatsen men jag kom en kvart för tidigt. Eftersom jag väntade skulle jag inte orka stå upp så jag satte mig i gräset och den dagen lös solen mig i ansiktet. Då hörde jag steg i gruset. Jag kollade snabbt upp och såg ett bekant ansikte som jag allra minst ville se. Jake...
En av Nialls ''kompisar''. Vid den stunden kröp jag snabbt bakom ett träd som fanns bredvid mig. Då hördes det mer steg, jag kollade försiktigt bakom trädet och såg Niall komma.
- Good that you could come and meet me. sa Jake.
- No problem. I'm going to meet Allie here too... yeah. sa Niall
- I just want to ask you something. Do you like Alison? frågade Jake honom.
- No of course not. Just as a friend, and if I would, then everything was going to be destroyd. She is a friend, and I felt sorry for her. She is kinda ugly sa Niall och jag stelnade till. Tårarna började rinna. Jag hörde hur dom sa hejdå och när jag kollade fram lite smått såg jag hur Niall stod där oskyldigt själv.
- HOW COULD YOU? skrek jag och reste mig och kollade på honom. Niall vände sig om och kollade chockat på mig.
- Wow, Take it easy, what do you mean? Frågade Niall.
- I... I he-eard everything... sa jag och tårarna började rinna igen.
- Allie, of course I like you, but just as a friend.
- Yeah but I love you.. skrek jag och kastade brevet på honom och sprang iväg blint, så fort jag kunde. Tårarna rann och jag snubblade till och en bit framför mig var en bro. Ingen skulle bry sig om jag hoppade. Jag hade ställt mig på brons kant med skakiga steg. Jag kollade ner.. Jag slöt ögonen och hörde hur vinden tjöt blandat med Nialls skrik. Jag kände hur jag landade i det kalla vattnet och allt blev svart.
Kommentarer
Trackback