That day.. Kapitel 1
That day
Kapitel 1
Alisons perspektiv
‘’ And I of course never ment to be the bad guy but now
I'm lost I don't wanna waste your time or piss you off
Cause everbody has a dark side’’ sjung jag på stycket av Zara Larssons sång innan jag avslutade för att mamma kom hem.
- Alison? Ropade hon och jag kom trött ner för trappan
- Yes Mum? Sa jag
- I think you are ready to start school again sa hon glatt och jag kollade chockat på henne. Hon hade blivit galen efter ’’olyckan’’ och hade inte lämnat mig ensam i fem minuter. ’’Olyckan’’ är ingen hemlighet längre, jag försökte ta livet av mig men lyckades inte.
Jag saknade skolan men visste att inget skulle bli som vanligt.
*En vecka senare*
Jag stog utanför skolans dörr. Första ansiktet jag ser är Niall personen jag minst skulle vilja se.
- ALLY.. You are here, can I talk to you? Frågade Niall men när han såg mig så stod han bara och glodde med öppen mun. Jag bara kollade på honom och vände på klacken och gick. Jag hade ändrat hela min stil, från pösiga byxor till åtsittande jeans, urringad tröja och smink. Jag fick massor av blickar. Man hörde hur folk viskade, vem är det, jag hörde att alison är tillbaka men det kan väl inte va hon. Jag vände mig om och kollade på folket som stod i grupper och viskade
- Yes I’m back, and yes I tried too kill myself end of story.. and yes I have changed.. sa jag och började gå till mitt gamla skåp som inte var rört på flera månader nu. Jag låste upp skåpet. Första lektion.. Musik, det hade jag saknat ett ämne där jag hade A i. Jag gick till musiksalen, alla hade redan gått in och när jag öppnade dörren så stirrade dom på mig.
- Oh you must be Felicia?
- No.. It’s me, Alison Davis..
- Oh, Alison welcome back sa hon glatt
- Yeah whatever.. sa jag och satte mig längst bak,
- Today we are going too sing Man in the mirror by Michael Jackson. Alison do you like too start? Jag skulle precis svara men så knackar det på dörren, blickarna vänder sig dit och in kommer en söt flicka med blont hår och blåa ögon.
- So you are Felicia? Frågade läraren
- Yes, I am. Sa hon blygt.
- So she has moved from Sweden and is going to go in this class sa mrs. Tachter
- Felicia do you wanna talk about yourself frågade fröken
- My namne is Felicia Lundgren, I just moved here from Sweden because my mother got a job here. Sa hon och alla lyssnade facinerat på hennes dialket.
- Any questions? Frågade läraren klassen.
- I have, where did you learn so good English, it’s like you lived in a English speaking country your hole life sa Liam
- In school.. sa Felicia blygt.
- Okey, you can sit next too.. hmm.. Alison. Jag ryckte till och kollade på den blonda flickan och gav henne ett litet leende.
That day.. prolog
*Flashback*
Jag skulle träffa min bästa vän Niall, jag hade ett brev till honom som berättade mina känslor för honom, vi hade känt varandra sen dagis och jag hade fixat mig och hade knappt kunnat sova för att jag var så nervös. Jag hade gått till den bestämda mötesplatsen men jag kom en kvart för tidigt. Eftersom jag väntade skulle jag inte orka stå upp så jag satte mig i gräset och den dagen lös solen mig i ansiktet. Då hörde jag steg i gruset. Jag kollade snabbt upp och såg ett bekant ansikte som jag allra minst ville se. Jake...
En av Nialls ''kompisar''. Vid den stunden kröp jag snabbt bakom ett träd som fanns bredvid mig. Då hördes det mer steg, jag kollade försiktigt bakom trädet och såg Niall komma.
- Good that you could come and meet me. sa Jake.
- No problem. I'm going to meet Allie here too... yeah. sa Niall
- I just want to ask you something. Do you like Alison? frågade Jake honom.
- No of course not. Just as a friend, and if I would, then everything was going to be destroyd. She is a friend, and I felt sorry for her. She is kinda ugly sa Niall och jag stelnade till. Tårarna började rinna. Jag hörde hur dom sa hejdå och när jag kollade fram lite smått såg jag hur Niall stod där oskyldigt själv.
- HOW COULD YOU? skrek jag och reste mig och kollade på honom. Niall vände sig om och kollade chockat på mig.
- Wow, Take it easy, what do you mean? Frågade Niall.
- I... I he-eard everything... sa jag och tårarna började rinna igen.
- Allie, of course I like you, but just as a friend.
- Yeah but I love you.. skrek jag och kastade brevet på honom och sprang iväg blint, så fort jag kunde. Tårarna rann och jag snubblade till och en bit framför mig var en bro. Ingen skulle bry sig om jag hoppade. Jag hade ställt mig på brons kant med skakiga steg. Jag kollade ner.. Jag slöt ögonen och hörde hur vinden tjöt blandat med Nialls skrik. Jag kände hur jag landade i det kalla vattnet och allt blev svart.
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.